Wiktionary säger att skillnaden mellan ”inriktning” och ”inriktning” är att den första är en brittisk stavning och den andra är amerikansk. Under tiden säger Oxford Dictionaries att ”targeting” är en felstavning av ”targeting”. Vilken av dem är korrekt? Är det så att om jag skulle skriva ”fokusera” snarare än ”fokusera”, så skulle jag skriva ”inriktning” istället för ”inriktning”?
Svar
Här är ett Ngram-diagram som matchar inriktning (blå linje) och inriktad (röd linje) mot inriktning ( grön linje) och riktad (gul linje) i brittiska engelska publikationer under åren 1950 till 2000:
Det mest slående med diagrammet (bortsett från den låga frekvensen av alla dessa former så sent som 1970) är den fortsatta låga frekvensen för inriktning och inriktad .
Oxford Style Manual (2003), på 11.4.2, listar hur den normala amerikanska engelska behandlingen av ord med suffix som börjar med en vokal skiljer sig från motsvarande normal brittisk behandling:
Före ett suffix som börjar med vitt ha vokal, den slutliga – l fördubblas [på amerikansk engelska] endast där den sista stavelsen är stressad: märkt , juvelerare , rådgivare , reser , underbara , grälade , rivaliserade ; men notera uppfyll , skicklig , thralldom ; inträffade men dyrkades , kidnappade . Innan ett suffix som börjar med en vokal utelämnas ofta den slutliga -e där den i brittisk användning behålls, som i milage och säljbar .
Detta är mest korrekt, förutom att (1) körsträcka är den vanliga amerikanska stavningen, (2) kidnappad är ju mer vanlig amerikansk stavning och (3) märkt , resande och dyrkad är vanliga amerikanska variantstavningar. Men det som är mest anmärkningsvärt här är att stilhandboken inte nämner frånvaron av – t fördubbling i USA: s stavning alls. Det beror på att på båda sidor om Atlanten , svängande , papegoja osv. stavas normalt utan – t fördubblas före ett suffix som börjar med en vokal.
När det gäller fokusering kontra fokusering , rapporterar Merriam-Webster att den fördubblade – s formen är en vanlig variant i USA Engelska, så förutsättningen att fokusera är den enda acceptabla formen på amerikansk engelska är mycket skakigare än du kanske antar.
Ytterligare ett intressant fall är programmerat kontra programmerad : Merriam-Websters Collegiate Dictionaries genom sjätte upplagan (som fortfarande publicerades 1963) gav programmerad som den dominerande amerikanska stavningen; men sjunde kollegiet (1963) och alla efterföljande utgåvor har programmerats först.
Svar
target ”s accent är på den första stavelsen, varför targeting är korrekt enligt OED. Jämför med utelämnad där accenten är på slutlig stavelse.
Kommentarer
- Det är intressant. Men i Storbritannien skriver vi definitivt avbrutna medan amerikaner avbröt . I så fall läggs tonvikten på den första stavelsen. Så regeln verkar inte hålla.
- @ WS2: i Storbritannien har regeln ett undantag för ord som slutar med l. I USA ' t. (Naturligtvis är detta engelska, så det finns många andra undantag på båda sidor om Atlanten.)
- Bokstaven " L " är en uppfattning om regeln på brittisk engelska. Den doblar alltid mer på en accenturerad eller ej.
- Detta svar wer är det mest hjälpsamma
Svar
Min förståelse för användningen av en dubbel konsonant när jag avslutar ett ord i ”ing” eller ”ed” är när föregående vokal antingen är ”lång” eller ”kort”. en ”lång” vokal är en som låter samma som namnet på den bokstaven. Jag antar att termen ”stressad” betyder detsamma som min definition av ”kort”. Det vill säga de fonetiska ljud som vi (åtminstone den äldre generationen) lärde oss innan vi kunde läsa. Ord som cap, set, tip, top och cup använder alla en kort vokal. Om du skulle lägga till ”ing” till dessa ord skulle de alla ha en dubbel konsonant. Om det fanns en ”lång” vokal (eller faktiskt en dubbel vokal), skulle följande konsonant förbli singel. Ord som ”följa” och ”snö” är ett par exempel.Om vokal- och konsonantkombinationen följs av ett ”e” tappas ”e” när du lägger till en ”ing”. Naturligtvis är jag säker på att det finns några undantag från denna regel, som endast engelska kan göra. Regeln som jag lärde mig i början av grundskolan är ”Kort vokal, dubbel konsonant – lång vokal, enkel konsonant”.