Är “ wot wot ” eller “ vad-vad ” ett äkta brittiskt uttryck? Om det ' ska hånas, vad hånar det?

Såvitt jag vet är ”wot wot” verbal tic specifikt brittisk, georgisk och definitivt en överklassmarkör.

Ja, en av de mest kända behörigheterna i denna ”wot wot” verbala tic, var George III (en av den amerikanska självständigheten), som ses i filmen ”The Madness of King George” (rekommenderas ).

Jag räknade inte dem men manuset sätter tiotals av dessa ”wot wot” i munnen på skådespelaren Nigel Hawthorne. Och de verkar gälla likgiltigt både för obetydliga vardagslivshändelser och för viktiga politiska frågor. Detta drag bidrar till att skildra en kung i ständigt behov av godkännande från hans följe, ofta angripen av tvivel om att han är lämplig för den uppgift som läggs på sina axlar, ibland benägen att gömma sig bakom auktoritärism men faktiskt osäker på att verkligen uppfattas som den första Engelsk kung av Hannover-dynastin.

Betydligt nog är han, bäst av mina minnelser, den enda karaktären i filmen som drabbats av denna verbala tik. Detta är inte tillräckligt för att anta att han kanske har startat trenden. Men om filmen ska lita på ämnet måste han verkligen ha förstärkt den. Ännu mer med tanke på längden på hans regeringstid (eftersom det uppenbarligen finns en regel om galna kungar i både Frankrike och England att de ska njuta av en lång regeringstid ;-))

I en del av dagens brittiska övre -klasscirklar, du kan fortfarande höra det i form av en enda ”vad?”, läggs till i slutet av en kort vardaglig mening som ett kort sätt att fråga ”vad säger du?” inom ramen för en inbjudan.

Ett exempel på användning skulle vara: ”Låt oss gå en promenad, vad? [vad säger du]” eller ”det stormar en storm, vad? [vad tycker du]”. Eftersom det uppfattas som gammaldags och lite snobb, hånas det försiktigt i pjäser, shower och populärkultur och har nu också blivit en kliché.

Antingen runt ”King George” och de ”röda rockarna” eller kan vara senare (men det skulle inte vara ”wot wot” utan ”what”) kan denna stereotyp ha förlängts i Förenta staterna till hela det brittiska folket (gissningar igen är jag rädd).

Som en sidovy finns det på engelska många andra regionala verbala tics där människor sprider ett ord i slutet av en mening i ordning att be om godkännande.

• I Kanada till exempel säger de ”va?” mycket. Det är som att skicka en inbjudan till ”empatisk godkännande”, och det har också blivit en stereotyp. ”Canucks kan inte tappa den, va?”
• I Singapore är det ”en” eller ”lah”.
  ”Det kommer att regna igen, lah. Jag skulle helst stanna hemma, en. I det här fallet betyder det något som ”Tycker du inte?” Eller nära ”Jag är ganska säker på det.”
• I USA kan du ibland höra vissa människor som ofta interagerar ”som” i slutet av meningar och till och med ibland i mitten. I det här fallet tror jag att det semantiska behovet liknar det vanligaste ”du vet”: att be om tillstånd att inte utarbeta. Jag har dock ingen aning om hur det blev ”som”.

Kommentarer

• @Alain Pannetier För att vara tydlig Alain är det inte att ditt svar inte är utmärkt (det är), men för att manuellt tilldela en bounty måste jag tydligen vänta 24 timmar … för att tacka dig för att du har svarat på så många av mina hårda frågor!
• @Billare, detta verkar vara en ny Bounty 😉 Thx. Eftersom vissa av punkterna bara är förmodade, kan jag föreslå att vänta några dagar för att se om fler EL & S-medlemmar kan komplettera det jag har lagt fram.
• @Alain Pannetier OK.
• +1 för historien. Du vann ' t hör " vad? " används idag på brittisk engelska förutom att framkalla bilder av övre klassens twits, men en enda " vad? " är en tillräckligt vanlig överklassmarkör. BTW, det är ' specifikt människor från Newfoundland som säger " Eh? " mycket , snarare än alla kanadensare, va?
• Eller från Asterix i Storbritannien , " Jag säger, don ' vet du vad ' s wot, vad? "

Rätt (eller åtminstone original) stavning för termen är ”wot”. ”Va va!” är en malaprop som härrör från och förvarar en felaktig tolkning av termen ”s meaning.

” Wot ”är väldigt gammal. Den kommer från en arkaisk formell tredjepersons konjugation av” wit ”(verbet ), som en gång brukade betyda ”att veta” eller ”att förstå”. Hela frasen var alltså ursprungligen ”du wot”. Det blev så småningom förkortat till ”y” wot ”och slutligen helt enkelt” wot ” .

Med det bör syftet med frasen nu vara ganska tydligt. ”Wot” är helt enkelt en väldigt mycket gammal version av en av de moderna engelska fraserna: ”y” vet.

Kommentarer

• +1 för länken till vitt. Här är btw en annan fråga om wit . Thx för den här uppdateringen. Jag ' är borta från mina gamla engelska böcker men kommer att kolla in den så fort.
• Det här är en intressant idé, men jag gör inte ' tror inte på det. Finns det några trovärdiga referenser?
• Jag tror att det ' är en stereotyp karikatyr från början av 1900-talet eller slutet av 1800-talet av brittiska talare, men vad jag undrar är, är det stereotyp och ändå inte finns i dagens litteratur, som skriftligt bevis för att riktiga britter talade på det här sättet, eller inte.

Jag skulle associera ”…, vad?” med en gammaldags militärofficer stereotyp som Överste Blimp . ”Wot wot” (uttalas detsamma, så en avsiktlig analfabetism) kan vara en påverkan av komikern Russell Brand .

För närvarande är den vanligaste användningen i förskolans TV-program WotWots och det länkade utbudet av leksaker.