När ska jag använda “ a ” kontra “ och ” framför ett ord som börjar med bokstaven h?

Du har faktiskt rätt.

I vissa accenter uttalas historik , hotell etc. med ett h ljud. I dessa accenter ska a användas. I andra accenter, som mina egna, uttalas det utan ett h ljud och börjar därför med en vokal. I den accenten skulle det vara korrekt att man säger an .

Drottning Elizabeth II är en sådan person som korrekt kunde säga en historisk händelse . President Obama är en sådan person som korrekt kan säga en historisk händelse .

I skrift betyder det inte så mycket vilken som används.

Kommentarer

• Jag ’ är väldigt nyfiken. I vilka accenter är H i ” historik ” och ” hotell ” uttalades inte? Jag blev mycket förvånad när jag först hört ” ört ” uttalas utan H, men det verkar vara standardamerikanskt, stämmer jag?
• @Neil Bartlett: ört är från franska erbe , via latin herba . h är tyst i dessa former och var i Förenade kungariket fram till 1800-talet. Amerikanerna uttalar det bedövande på ett mer korrekt sätt. Även om det gitter i mina öron varje gång jag hör den amerikanska formen. I England uttalas historiskt med h , så jag är förvirrad över varför drottningen skulle använda en . Även om svaret från @nohat förklarar att användningen med avseende på stressen i den första stavelsen, i motsats till vokalljudet.
• @Neil Bartlett – I de flesta amerikanska dialekter ” ört ” (uttalad utan h) hänvisar till örter som vid matlagning. ” Örter ” (uttalas med h) är ett smeknamn för män som heter ” Herbert ”
• Jag skulle säga att på brittisk engelska försvinner den oaspirerade h. Båda mina föräldrar skulle säga ” en otel ” medan jag skulle säga ” ett hotell ”. Jag skulle bli mycket förvånad över att höra det talas med en oaspirerad h förutom av gamla eller överklassiga människor.
• @PeterShor: Det faktum att folk sa ” en hädanefter ” (inte ett franska derivat) betyder inte ’ betyder inte nödvändigtvis att det inte har något att göra med franska. Människor kan överanvända ett inlärt mönster (jag antar att ’ är en form av hyperkorrigering). Men jag skulle vara intresserad av fler tankar / referenser om varför (eller enligt vilka regler) människor började använda ” och ” innan ord började med ” h ”.

Det är en traditionell engelskregel att an kan användas före ord som börjar med ett H-ljud om den första stavelsen i det ordet inte är stressad. Faktum är att vissa traditionister säger att det måste användas före sådana ord. Eftersom den första stavelsen av historiska inte understryks är det acceptabelt att använda en före den.

I Corpus of Contemporary American English , det finns 1591 förekomster av ”en historisk” och 428 förekomster av ”en historisk”, vilket visar att användningen av an innan sådana ord dör ut.

Kommentarer

• Hur kom denna regel till? Varför har vi till och med olika ord för ” a ” och ” och ”?
• Regeln har förmodligen uppstått för att H eftersom början av ostressade stavelser ofta är mycket lätt eller inte uttalad alls, vilket gör stavelsen precis som en vokal-initial stavelse , vilket gör ordet en kandidat för en behandling. Med separata ord för a och en diskuterade jag i en annan fråga: english.stackexchange.com/questions/152/ use-of-a-versus-an / 164
• Om du aktiverar avsnitt för din fråga får du ännu bättre bevis för ditt påstående att ’ en historik ’ håller på att dö ut. Med sektioner aktiverade kan du se trenden från 1990 till idag. Rationen av a: an går från cirka 3: 1 1990 till 5: 1 idag. Åtminstone i AmE. En liknande fråga på BNC ger olika resultat.
• Antalet förekomster i Corpus du har citerat säger ingenting om huruvida ” och ” användningen är att dö ut, öka eller förbli densamma. Enkelt att det är mindre vanligt än ” en ” -användning. Jag tyckte dock om ditt första stycke!
• Detta lingvistiska inlägg kan vara relevant: linguistics.stackexchange.com / a / 15716/5581 Du kan också se effekten av stress på ” h ” i det traditionella uttalet av ord som ” fordon ” (inget h-ljud) kontra ” fordon ” (med ett h-ljud).

Holy Moly ( Eller Oly Moly):

Google bokar ngramvisare för ”en historisk” och ”en historisk”

Kommentarer

• Det fick mig att skratta, fast jag ’ inte vet varför.
• Det är verkligen Holy Moly : – )
• 1940 var ett historiskt ögonblick för dessa två former.
• Så ’ en historisk ’ är ett historiskt uttal.

Med ord som börjar g med “h” där accenten står på andra stavelsen, är det också korrekt att använda ” och ”. I sådana fall uttalar du inte “h”.

Så ” en historisk handling ” talas som ” en ”istorisk handling ”.

Denna praxis har en lång, respekterad stamtavla, åtminstone i brittisk litteratur .

Kommentarer

• Fowler nämner detta också. Men gäller det lika för alla typer av sådana ord? Av någon anledning tror jag att det är vanligare med ” historisk ” än med några andra ord utan stress på den första stavelsen. Inte ’ t har ordets längd något att göra med det?
• Jag håller med din första mening men håller inte med den andra. Jag skulle säga ” en historisk ”, ” en heroisk ”, ” ett hotell ” etc, med ’ h ’ uttalas.
• Det finns gott om bevis för ’ ett hotell ’ också. Men som någon av ” an = h * ”, är de vanligare på brittisk engelska jämfört med amerikansk engelska och var vanligare på 1800-talet än idag.
• @chimp var bor du? Är det vanligt där?
• Jag tror att det här svaret återspeglar den verkliga situationen (men ignorerar trender). Men ett svar på ELU (åtminstone nuförtiden) anses vara otillräckligt om det inte stöds av auktoritativa referenser.

Det är ganska svårt att avgöra vem som är ”korrekt”. Jag kan ge exempel på någon som nyhetsläsaren Jeremy Paxman som bestämt säger ”en historisk” med en aspirerad ”h”. Det finns också många fler TV-annonsörer som gör detta i Storbritannien. Det tycker jag är ett exempel på hyperkorrekthet som liknar borttagning av länkande-r-ljud.

Kommentarer

• Jag också hör detta mycket, särskilt på BBC Radio 4. Det irriterar mig oerhört av någon anledning! Visst antingen ” en historisk ” eller ” en ’ istorisk ” om du vill låta franska förenad ?!

Se den här frågan / svaret: När ska jag använda a ” vs ” och ”?

Frågan om ”a” vs ”an” avgörs alltid av uttalet av ordet som följer artikeln. Således kan olika geografiska regioner som har olika uttalningsregler använda en annan artikel för samma ord. ”

Kort sagt, om du uttalar” h ” använd sedan ”a”. Om du inte uttalar ”h”, använd ”an.”

Kommentarer

• Jag antar att frågan kan vara om man ska uttala h.
• @Cerberus: När jag läser igen tror jag att du har rätt. Som formulerat är det ’ tvetydigt.
• Sant. Jag tror att JYelton inte ’ inte var medveten om mekanismen och därmed inte visste vad han ville fråga exakt.
• Se Master of Disaster ’ s kommentar: på engelska talas engelska finns det ett rimligt antal människor som säger ” ett hotell ” etc med en tydlig (men ostressad) h, så detta är inte ’ ta 100% solid regel.

Jag använder ”an” framför ett ord whi ch Jag tror skulle börja med en vokal i talet om den jag pratar med.Till exempel säger jag vanligtvis ”ett” före ”historiskt”, för även om jag alltid uttalar ”h” i början av ”historiskt”, tror jag att många människor inte uttalar ett ”h” här. Jag vill bara få längs.

Valet av artikel baseras på uttal, inte stavning, så till exempel ” en ära ”. Det finns några dialekter där h i ” historisk ” är tyst, och för dessa dialekter är ” en historisk ” korrekt.

Du frågar varför vissa säger eller skriver en historik . Saken är att det inte är vad någon egentligen säger eller skriv. Människor som använder strängen en historisk kommer att ha ett substantiv efter den. Till exempel roman :

• Han startade en historisk roman idag och nu kan han inte lägga ner det.

eftersom en historisk inte är en komplett beståndsdel; den måste ha en substantiv att ändra. Men en historisk roman är en komplett beståndsdel. Och i den beståndsdelen är du kommer att märka att spänningen är på stavelsen med TOR i den.

• en hisTORical roman

Och du kommer också att märka att stavelsen med hans i den inte är stressad, och att det finns en stark tendens till lämna / h / när du säger det, producera något som kan uttalas

• / ənɪ ”storəkəl” navəl / ,

och kan stavas

• en” istorisk roman

om man hade enkel tro jag n apostrofer som miljontals visar dagligen.

En lingvist skulle säga (och den här lingvisten säger) att initial / h / ofta tappas före ostressade stavelser. Betonade initiala stavelser är mer normala på engelska än ostressade, och därför tappar de inte / h /; dessa inkluderar alla monosyllablar som t.ex. skinka och ledtråd .

Detta är inte en regel som måste följas; detta är en valfri regel som följs av många människor, men inte av alla, ofta, men inte alltid, även av samma människor. Så ibland säger människor ” en historisk ”, eftersom ”istorisk börjar med en vokal i tal, och regeln säger an före vokaler när de ”uttalas som vokaler i tal, bry dig inte om stavning. Så i de fall skriver de det en historisk också, för det är en talregel, inte en stavning regel.

Kommentarer

• Låt oss ge en annan kastanj att gnaga på: detta händer också ibland med ett hypnotiskt tillstånd eller en hyp notic trance eller ett hypnotiskt läkemedel, och av samma anledning citerar du. Här är lite reglerande lagar från 1955 som gör detta: ”Varje person som tillhandahåller något hypnotiskt läkemedel till någon annan person ska först skaffa styrelsen en hypnotisk licens för varje separat kontor, butik, butik eller annan affärsplats, vilken licens upphör att gälla den trettionde dagen i oktober och ska förnyas årligen. ”

Om du uttalar h, säg en historiker . Om du inte uttalar h, säg en historiker . Den senare låter gammaldags nu.

Kommentarer

• Men vad händer om du uttalar ” h ” efter vokaler, men inte efter konsonanter? (Det här är vad jag gör.)
• Uttala det på något sätt. Människor skiljer sig åt. Historiker , med ostressad initial stavelse, är en där jag också kan svänga åt båda håll. tänder som teet?
• Gör det någon gång, ibland ’ t. Det beror på vilket humör jag ’ är i, och om ’ och ’ verkar rulla av tungan lättare i sammanhanget. Nu vet jag att det är gammaldags kommer jag sannolikt att använd det oftare, eftersom det passar mitt utseende!

Det beror på. I modern användning, om ”H” uttrycks, som i ”hus” eller ”glad”, blir artikeln ”a” mer c ommon, till exempel ”Han är en ödmjuk man”. om ”H” inte uttrycks, som i ”ärlig” eller ”hedervärd”, är det fortfarande allmänt att föredra.

I äldre texter är det vanligare att ha ”an” på platser där samtida användning gynnar ”a”. Psalm 84: 3 (protestantisk versifiering) talar om sparven som hittar ”ett hus” i det judiska templet.

Min tumregel (som jag inte kan bevisa / citera, men som jag är säker på är korrekt) är att använda ett för alla ord som låter som om det börjar med en vokal. Både ”en historia” och ”en historiker” börjar med ett H-ljud. Om du slår det till ”istorian, skulle jag använda” an ”i talade meningar (men eftersom det är ett felaktigt uttal ändå borde du definitivt skriva det som” en historiker. ”

An eller a, det är frågan. Jag tycker att om jag inte tänker på det säger jag automatiskt ordet med vilken artikel som helst som låter bäst. mikroanalyserar det. (PS Jag skriver det också automatiskt på vilket sätt som låter bäst när jag ”talar” det i mitt huvud). Det finns inget klart definierat ”rätt” svar eftersom historia och geografisk plats / accenter betyder målpost fortsätt flytta.

Kommentarer

• Flera tidigare svar tyder på att det finns allmänt accepterade ’ regler ’ för detta, så jag skulle argumentera med ditt uttalande att ” Det finns ingen klart definierad ’ rätt ’ svar ”. Ja, det kan hanger med tid och plats – men det gör resten av engelska också.