Jag har hört både ”ti” och ”te” när jag lär mig spanska och jag förstår inte skillnaden.
”Ti” Jag har hört i:
¿Y a ti?
och ”te” Jag har hört i
¿Te gusta ___?
Så vad är skillnaden i hur de används? Varför är det inte ”ya te” eller ”ti gusta _”?
Svar
Ett uppbyggande svar från Pablo, men Jag vill hjälpa OP att förstå mönstret och utveckla lite intuition för skillnaden.
Varför är det inte ”Y a te” och ”¿Ti gusta el saco azul? ”?
Te är ett mycket obetonat ord, ungefär som” a ”(obestämd artikel) på engelska. Till exempel ”Jag kunde äta en häst”: märk att ”a” har den minsta mängden stress av alla stavelser i meningen. I uttalet av ”te” har vi en analog situation. Föreställ dig två artiga människor som överträffar varandra i deras artiga tack: ”Tack.” ”Tack du .” ”Nej, det är du som har gjort allt för att hjälpa mig etc.” Och nu på spanska: ”Gracias.” ”Gracias a ti .” Etc.
I ”¿Te gusta el saco azul?” ”te” är ett obetonat ord. Det mest stressade ordet i denna mening är ”azul” och ”te” får inte mycket stress. ”Ti” skulle inte passa här eftersom ”ti” är ett stressat ord.
Om du till exempel vill betona ”Jag vet att du gillar den blå jackan bättre, men min chef vill att jag ska bära den svarta ”:” Sé que a ti te gusta más el saco azul, pero mi jefe quiere que use el negro. ”Jag använder kursiv för” ti ”här så att du” kommer att märka hur jag stavade det, och också för att indikera intonationen. ”Ti” här är ganska stressad, och detta indikerar kontrasten.
Kort sagt, ”ti” fungerar bekvämare i ett betonat uttal, och ”te” är mer ett bortkastat ord (i termer av uttal).
Kommentarer
- Vale la pena distinctir los pronombres personales á tonos de los pronombres personales t ó nicos . S ó lo é stos pueden funcionar como complemento preposicional ( detr á s de m í, de ti, de é l ), mientras aqu é llos son en realidad pronombres cl í ticos para los complementos directos e indirectos — y no palabras sueltas ( mig tärning, d í spel, dec í rmelo; y anteriormente tambi é n como pronombres encl í ticos como sv skickat ó se, levande ó se desde El Ç id hasta Galdos).
Svar
Ti och te är båda andra personens singular pronomen, motsvarande engelska singular du i objektposition. Skillnaden har att göra med betoning.
Te är det icke-eftertryckliga pronomenet. Det är clitic , dvs. e. det verkar alltid vara fonetiskt kopplat till ett annat ord (i det här fallet ett verb). Som med andra icke-eftertryckliga pronomen kan det gå antingen före eller efter verbet, beroende på vissa regler. Om det går före skrivs det separat; om efter skrivs den tillsammans med verbet.
Te vi esta mañana pero no pude hablar te .
”I såg du i morse men jag kunde inte prata med dig . ”
Ti är den eftertryckliga formen av andra personens singular pronomen. Det är inte en klitik, så det har sin egen stress, det är inte knutet till andra ord. Det används efter prepositioner. Observera att det direkta objektet för ett verb, om det hänvisar till en person, på spanska kräver prepositionen a , så du kommer att hitta denna eftertryckliga form mycket i dessa fall.
Para esta tarea te elijo a ti .
”För denna uppgift väljer jag du .”
Som ovan hittar du ibland både ti och te i samma mening, med hänvisning till samma person, när de är föremål för ett verb.Du kan inte säga Yo elijo a ti (utan te ); det är ogrammatiskt. Du hittar ti på egen hand när det inte är verbet:
Traje esto para ti .
”Jag tog detta för du . ”
Ovanstående fungerar samma sak för mig och mí (första person entall), förutom att de eftertryckliga pronomen faktiskt skrivs tillsammans med prepositionen con och de ändrar form: conmigo , contigo . Resten av pronomen har inga speciella eftertryckningsformer (samma former används som i ämnespositionen).
Kommentarer
- Bra, Pablo. Vi bör också lägga till att " con " + " ti " blir " contigo ".
- Är " Traje esto para te. " ungrammatical? Som med para kan vi bara använda ti ?
- För singular " du " i objektposition, kan vi säga att ti alltid används efter prepositioner, te används annars, och ti och te inte är utbytbara? Tack!
- @Yifei Ja, eftertryckliga / stressade och icke-betonade / ostressade föremålspron är aldrig utbytbara och efter en preposition använder man alltid den stressade formen.