Vad är rätt sätt att använda “ à ”? (“ a ” med tillbaka citat)

Det finns en viktig skillnad mellan crase och grav accent. Crase är ett språkligt fenomen (fonologiskt, framför allt) som kan förekomma i följande sammanhang: två ord uttalas i följd, så att det första ordets sista ljud är lika med det andra ordets första ljud och det ljudet är ett vokal. Crase inträffar när talare reducerar sitt uttal till bara en stavelse. Till exempel:

Gult hus.

Vissa talare kan säga något som ”casamarela”, medan andra uttalar ”a” två gånger och avgränsar separationen under en kort tid eller, mindre vanligt, med glottal stop [ʔ]. I fallet där ”a” bara uttalas en gång sägs det att det fanns en ryggrad.

Vissa typer av ryggraden är dock markerade uttryckligen i stavning med den grava accenten (`):

1. I mötet mellan prepositionen ”a” med den singulära feminina bestämda artikeln ”a”: ”Jag gick till huset”, som slutligen stavas som ”Jag gick till huset” .
2. I mötet mellan prepositionen ”a” med pronomenet ”att” (och dess variationer ”att”, ”de”, ”det”): ”Jag åkte till den platsen”, som skrivs vanligtvis ”Jag gick till den platsen”.

Kommentarer

• var ganska förvirrad att förstå, men jag tror att jag fick det (av é mn ã Jag är säker)
• @PauloRoberto problemet är á i din fråga. De två sakerna du pratar om är inte ã ã relaterade. Gör é en sak och accentuerar ç ã det allvarliga mot kont ç õ es av prepositioner ç õ es é något annat. Svaret förklarar det ganska bra, enligt min mening ã o.
• @Jag tror att jag förstår problemet, för mig är det é accenten till motsatsen á floden används i en: ” à ” s ó som faktiskt kraschar é o ” aa ” kkkkkkkkkkkkkkkkkk vad en åsna
• Källorna jag konsulterade, Houaiss (Lissabon, 2003) och Wikipedia é dia , n ã bakklass saker som pron ú delning det gula huset som om det vore gulaktigt ; inkluderar endast sammanslagningar õ permanent vokal-id ê som dolor > dörr > smärta eller aa > à ;

Crase används, ett fenomen som indikeras av den allvarliga accenten (`), när det finns en fusion mellan två lika vokaler, vanligtvis mellan artikeln a och prepositionen a .

Exempel:

Jag åkte till staden.

Kras inträffar.

Jag känner staden.

Jag vet – direkt transitivt verb – kräver ingen preposition

a – artikel

stad – kvinnligt substantiv

Det finns ingen krasch.

Kommer ts

• Om n ã Jag har fel, é också é jag stämde rätt Jag åkte till staden., även om det är ovanligt, vilket gör det klart att en eftersläpning bör uppstå.

crase, eller grav accent (`) råkar markera fusionen mellan två bokstäver” a ”som skulle förekomma tillsammans, vanligtvis prepositionen” a ”och den feminina bestämda artikeln” a ”, men det kan också hända i pronomen” att ” .

Den enklaste regeln du kan använda för att identifiera är följande: om du kan ändra substantivet som den feminina bestämda artikeln hänvisar till ett maskulin substantiv och konstruktionen ”ao” visas betyder det att konstruktionen originalet behöver en tillbaka offert i ”à”.

Till exempel, om du är osäker på om det finns en bakoffert i

en resa till Frankrike.

Försök att ersätta objektet med ett manligt substantiv och försök att sätta ihop meningen.

Jag tar en resa till Marocko.

Meningen kräver en konstruktion ”ao” när det manliga objektet används för att den verbala frasen ”Jag kommer att göra en resa” är indirekt övergående, det vill säga det kräver en preposition ”a”. Den som tar en resa tar en resa till någonstans. Så den korrekta meningen ovan skulle vara ”Jag ska ta en resa till Frankrike” .

Det kan ses att kunskapen om användningen av krasan beror på att känna till regenser verbalt och nominellt för att säkerställa att prepositionen ”a” krävs i varje fall.

I det exempel du citerar, ”flytande” är ett uttryck, så det är redan helgat av användningen exakt med denna stavning. Enligt https://www.coladaweb.com/portugues/uso-da-crase-quando-ha-ou-nao-crase används alltid snedstreck i dessa fall:

13) I adverbiala, konjunktiva eller prepositiva fraser bildade av feminina ord:

Adverbial: bråttom, på eftermiddagen, på natten, idly, i hemlighet, med kraft, blindt. Konjunktiv: som proportion, som. (Undantag: delbetalning.) Förlag: brist på, väntar på, i sikte på, på gränsen till.

Observera att om du tar bort den sista delen av meningen får du:

Lösningen på problemet kom (någonstans).

Det vill säga verbet måste följas av ett förslag, som etablerar kopplingen till den nominella gruppen – i detta fall, ”för ingenting”.

Observera att du också kan skriva: ”Lösningen på problemet kom från ovan” eller ”Lösningen på problemet kom från boken”. I det andra fallet finns det en sammansmältning mellan ”från” och artikeln ”o”, men i det första är det inte nödvändigt att göra det, eftersom ”upp” inte föregås av en determinant.

Så om du använder propositionen ”a” och ett namn som föregås av en artikel (”o”, ”a”, ”os”, ”som”) måste du slå samman (”ao”, ”à” , ”aos”, ”ess”, respektive).

Om du är osäker, försök att separera namnet / den nominella gruppen, använd det i en annan mening och se om det måste föregås av artikeln (”a”) eller inte, för att se om denna sammanslagning inträffar eller du använder bara ”a” -förslaget.