På mitt modersmål finns det ett ord som precis talar om ”babyns språk”, som inte har rätt uttal.
”R” blir ”L” i nästan alla fall.
Finns det någon term som beskriver bara ”babys språk” eller kallas det ”babyens språk”?
Jag känner ”baby talk”. Men jag tycker att det är annorlunda. Där använder du olika ord (säg: boo-boo för att beskriva ett sår ). Här, jag ”m använder samma ord men indiska barn ersätter” R ”med” L ”som i” bil ”som blir” KAAL ”. För att klargöra detta ytterligare är babysamtal vad ”du pratar” med spädbarn, jag söker efter termen där ett ”barn pratar” med dig!
Återigen, jag är orolig för vad vi kallar uttalet, intonationen, accenten eller stilen som barnen uttalar.
Kommentarer
- Jag höjde tvillingar och märkte det fenomenet, i olika grad, och manifesterade sig annorlunda hos båda mina barn. Ett av mina barn kunde en stund inte säga ” L ”, så ” glas ” kom ut som ” gyass ” och ” trevlig dam ” som ” trevlig nady ”. Hos en vuxen kallas det ’ en talfel , men naturligtvis ’ är inte en ” defekt ” hos ett barn, bara en svårighet att lära sig några ljud. Hur länge svårigheten varar avgör om vi kallar det en defekt (eller funktionshinder) . Hur som helst, detta är mer en fråga om den gren av lingvistik som handlar om språkförvärv . Jag föreslår att du fokuserar din forskning där.
- Du uppmärksammade ordet ’ vuxna ’ där. Det skapar tvetydighet. Tog bort! Tack. Nu talar vi om spädbarn ’ naturligt sätt att bara uttala ord. 🙂
- För att fortsätta … Om tillståndet kvarstår är den medicinska termen en talpatologi och utbildningstiden är en (tal) inlärningssvårighet . barnet skulle hänvisas till en talpatolog för talterapi . De skulle också testa barnets ’ hörsel för att se om det kan bidra till talproblemet.
- Det finns ingen naturlig sätt för spädbarn att uttala ord. De måste läras språkets fonem. Vissa barn plockar upp dem snabbare än andra, eller har svårt med olika ljud.
- Jag tror fortfarande ” babysamtal ” är den term du vill ha. Om en vuxen säger, ” Jag vill att du ”, antingen har de en talfel eller så använder de babysamtal. Vi använder frasen baby talk för att hänvisa till speciella ord som ” boo-boo, ” men vi använder också samma fras för att beskriva hur barn uttalar saker annorlunda.
Svar
Jag tycker att babysamtal är den vanliga och rätta termen. Det hänvisar till de ord eller ljud som en bebis gör när det lär sig att prata. Dessutom hänvisar det till specialspråk som vuxna ibland använder för att prata med spädbarn.
Vi kan också kalla det babbla. Vi kan använda babbel både som substantiv och verb.
Kommentarer
- Jag håller inte med babbel … enda gången jag hör ” babbla ” används är att hänvisa till de icke-ordsljud som pre-verbala spädbarn gör.
Svar
Om du hänvisar till språket som spädbarn använder innan de lär sig RIKTIGT språk, när de gör roliga låter som ” boo boo coo coo yoo yoo ”eller något utan någon egentlig mening, vi har inte ett substantiv för det, men ett verb, som är” att plåga ”. Samma ord används för vuxna som talar utan att egentligen ge någon mening.
Kommentarer
- Babbling är ett substantiv för att babbla
Svar
(Engelska som talar indianer här.)
Jag tycker att ”baby talk” är rätt term även om människor oftast säger ”babysamtal” med hänvisning till hur vuxna pratar med barn. * Jag förstår att inlärningen av ”babysamtal” är den babyens eget språk. Du säger ”boo-boo” för ett sår eftersom du låtsas att tala i babysamtal.Av samma anledning pratar du med en högre röst än normalt, saktar ner, använder glissandos etc. för att du imiterar ljudet av spädbarn.
En del av tanken är att spädbarn kan mycket få ord , eller känner bara ”naturliga” ord som interjektioner. Därför använder du bara den mest elementära ordförrådet när du pratar med spädbarn. Lägg märke till att frasen ”babyprat” i sig är babyprat. Ett mer vuxet sätt att säga att det skulle vara ”babyspråk” eller ”baby-ese”. ”prata” istället för ”språk” ersätter ett elementärt ord, som används extremt brett som människor med mycket små ordförråd måste, istället för ett mer passande vuxenord. Lägg märke till hur nedlåtande det skulle vara att hänvisa till ett normalt talat språk samma sätt: att säga ”Eskimosamtal” istället för ” Inuktitut ” skulle föreslå att dess högtalare är intellektuellt på babyns nivå.
* Wikipedia-artikeln sammanfattar forskning om hur vuxna pratar med spädbarn. Det är inte en bra guide till den vanliga innebörden av termen ”babyprat”. Se ” Wikipedia är inte en ordlista ” för mer information om detta.
Kommentarer
- Det högre, långsammare talet är faktiskt inte ’ t nödvändigtvis för att efterlikna spädbarn, det ’ är faktiskt mycket fördelaktigt för att hjälpa dem att lära sig språk. Det finns många studier om det där ute.
- @ Catija Faktum är att naturen fungerar på extraordinära sätt: vi blandar talat språk med en imitation av barnet och barnet lär sig därmed att imitera språk. (Detta fungerar inte ’ med min katt.) Men vi behöver ’ t behöver veta om det för att förstå att ” babysamtal ” är en självförtroende för ” samtal ” av spädbarn – även om vuxna imiterar det, studerar forskarna vuxna ’ talet och dess effekter, och människor sammanfattar den forskningen på Wikipedia – vilket i slutändan orsakar förvirring för ESL-elever. 🙂
- @BenKovitz inte katter utan det fungerar dock med många andra djur .
Svar
Bara rolig anteckning om babysamtal. Forskare använder orden barnstyrt tal för det sätt som föräldrar eller vuxna allitererar, rimar, upprepar och använder rytm och varierad tonhöjd när de pratar med spädbarn. Det är hur barn lär sig att tala och föräldrar som är tvåspråkiga får barn som är tvåspråkiga så länge båda språken talas till barnet. Vissa familjer som till exempel säger filippinska-amerikaner använder till exempel alltid engelska i ett formellt sammanhang och tagalog hemma. Barnet lär sig båda språken på detta sätt.
Babbling är specifikt ett spädbarns upprepning av vissa stavelser, som ba-ba-ba, som börjar när spädbarn är 6-9 månader gamla. Under de första månaderna av det andra året ökar den talade ordförrådet med cirka 1 ord per vecka. När en bebis använder ett ord som mamma eller dada kallas det ett ”holophrase” – ett enda ord som uttrycker en hel tanke. Detta beror på att barn förstår ungefär tio gånger fler ord än de kan säga. Cirka 21 månader är en ” namngivningsexplosion ”där de kan dubbelt så många ord. Det kallas” Namngivning ”eftersom orden de känner är vanligtvis substantiv.
Vid 5 månaders ålder har barnet redan en preferens för accenterna och rytmerna i sin egen kultur, så det finns inte riktigt ett globalt ord för det specifika området för barns språkutveckling som du nämner . Jag vet inte om alla kulturer, men vissa har antagligen ett ord för det, som du nämnde. Bristen på ordentliga uttalanden är helt enkelt en utvecklingsprocess och är subjektiv för barnet. Alla små barn behärskar grundläggande grammatik enligt ett schema, detta kallas ”universell grammatik.”
Dysfluenser i språk – som att stamma eller upprepa ord eller börja meningar över – kan vara en del av den typiska talutvecklingen när småbarn lär sig att producera dessa ljud. Ett barn som kan vara svårt att förstå när de först lär sig att stränga ord i meningar utvecklar vanligtvis tillräckligt med artikulation över tid för att förstås. Om de inte gör det kan de ha en ”artikulationsfördröjning” eller en ”artikulationsstörning”.
Jag hoppas att du kanske hittar åtminstone en godbit här inne någonstans.