När jag lärde mig spanska förra året (jag kände mig inte tvingad) fann jag en märklig oegentlighet: ordet för jag vet. , vilket inte gav mening för mig. Jag vill veta varför det är yo sé och inte yo sabo. Finns det en latinsk rot?
Min jämförande forskning tyder på att det finns en koppling eftersom jag såg orden sé / saiz, sei, så på olika språk, allt från galiciska till italienska. Så roten är * s- i mitt sinne och baserad på det latinska ordet sapio / sapere.
Kommentarer
- Det finns ingen särskild anledning som jag känner till – trots allt höll ingen på den tiden. Men oavsett orsakerna måste ändringen ha skett tidigt om den ' delas med många dotterspråk. En möjlighet är att första personens verb – speciellt om de brukar användas som kvalificerande – används mycket mer, och detta tenderar att få bort kanterna. vid ain ' t , som startade av som en sammandragning för am inte . Åh, och det ' är normalt att generaliseringar har undantag; oegentligheter är en del av systemet.
- @NumberFile Jag vet inte ' svaret, men personal. ncl.ac.uk/iemackenzie/hisverb.htm föreslår att den skapades analogt med " yo h é " i verbet haber . För mig är det dock frågan hur habeo förvandlades till h é i första hand … men kanske det är bättre känt, eller det förklaras också där och jag saknade det. Personligen, hur som helst, är jag inte ' Jag håller inte med om att " ingen hade register över tiden " är tillräckligt skäl för att borsta frågan; är inte ' t jämförande lingvistik delvis om att räkna ut saker som vi har knappa register över?
Svar
Ett större antal datapunkter kan möjliggöra en bättre jämförelse av det speciella sättet det latinska verbet sapio , sapere , en vanlig tredje konjugation -iō verb, hamnade oregelbundet på romanska språk.
Jämför tredje personens singularformer, motsvarande latin sapit :
Italienska: sa / sa /
Romansh (Grischun): sa / sa /
Franska: sait / sɛ /
Occitanska: sap / sap /
Katalanska: sap / sap /
Spanska: sabe /ˈsa.βe/
Portugisiska: sabe / ˈsa .βɨ / (PT), /ˈsa.bi/ (BR)
Galiciska: sabe /ˈsa.be/
Vi ser en tydlig åtskillnad genom att Occitano-Catalan och Iberian Romance behöll den labiala konsonanten / p / i någon form, oavsett om i slutet av stavelsen, som / p / eller uttryckt till / b / och sedan låtas till / β /. Franska, italienska och retoromanska har inte .
Kontrastera det med förlusten av / p / från latin sapiō i första person singular över alla romanska språk.
Därför är ytterligare förklaring för första person singularform nödvändig. Den vanligaste förklaringen för spanska presenteras nedan :
La forme très réduite , sé , issue du Latin SAPIO, s ”explique par sa position souvent proclitique dans le discours et par analogie avec la forme he de haber .
Kombinationen av att ofta vara före en infinitiv [särskilt första person entall] och analogi med han från haber citeras.