Vem är Jack Robinson?

Bekräftade förekomster av frasen ”säg Jack Robinson”

En Google Books-sökning avslöjar ett kluster av publicerade skrifter från början av 1760-talet som innehåller frasen ”säg Jack Robinson.”

Från “ Ytterligare ett brev från sjömannen från Havannah , ”i The Edinburgh Magazine (november 1762):

Jag var ledsen för slottets commodore, för han var en modig kille; en boll kom ombord på honom, under hans brösts sida och klappade en propp på hans uppdrag, innan man kunde säga Jack Robinson .

Från ”Truepenny”, brev om ”ett smutsigt sätt”, i The London Magazine (januari 1763):

Du kan bara ha lagt märke till, sir, du som är så allmänt bekant med damer, det för sent, det verkar finnas en ytterligare tillväxt av hår på huvudet (jag säger, herr, på huvudet) hos sådana av våra kvinnor som ofta ses på platser för offentlig underhållning: Det verkar, eftersom nuvarande mode , för att vara en extra kvantitet både fram och bak. Nu kan du föreställa dig att denna ökning beror på nyligen upptäckt pomatum, björnfett eller något sådant. – Inget sådant. Det beror helt på det franska sättet att frizzlera. Du kanske inte har någon aning om hur detta utförs. Jag ska säga dig, herr. – Monsieur, som med en oöverträffad luft av ödmjukhet, deponerat sina redskap på bordet och bekant bekant efter hennes kvinnors hälsa, börjar sin operation så: Han skiljer sig dextröst från resten, sex hårstrån nära Huvudkronan, vrider dem mellan tummen och fingret, rullar upp dem från spetsarna till roten och innan du kan säga Jack Robinson , låser dem snabbt i en kvadrat tum papper.

Från“ Lecture on Heads , ”i The Gentlemans Magazine (september 1765):

Tja, och sedan vår armé alla ska bära en ny uniform ; alla våra hästinfanterier bör bära luftjackor ; och alla våra fotkavallerier , ska bära korkmuddar ; och då vet ni varför de skulle vara över havet innan du kunde säga Jack Robinson !

Från “Tristram Shandy,” Miss C —— ys Cbinet of Curiosities ; eller The Green-Room Broken Open (1765):

Jag älskar mycket en författare som har modet att bekämpa populär Fördomar. Det finns stor förtjänst i att vara singular; och, jag litar på, så är kraften i vår opartiska kritiker iakttagelser och argument, att så snart arbetet publiceras kommer världen att ändra sina åsikter på ett ögonblick, – i ögonblicket – så snart man kan säga Jack Robinson – och jag hoppas också att det i konsekvens av att humant ZANGA ses på som den bästa skådespelaren, den grymma, browbeating, svär Roscius kommer att avlägsnas.

Teorier om frasens ursprung

Den tidigaste samlingen av ord som innehåller” säg Jack Robinson ”är Francis Grose, En klassisk ordbok för den vulgära tungan (1785):

JACK ROBINSON, innan man kunde säga Jack Robinson, ett ord för att uttrycka en mycket kort tid, härstammande från en mycket flyktig gentleman av den här beteckningen, som skulle anropa sina grannar, och vara borta innan hans namn kunde tillkännages.

Men de flesta lexikografer har inte varit entusiastiska över denna härledning, och vissa har flyttat alternativ till Groses teori.

Från James Halliwell, En ordbok över arkaiska och provinsiella ord föråldrade fraser, ordspråk och forntida tullar, från 1300-talet , andra upplagan (1852)

Innan man kunde säga Jack Robinson, ett ordstäv för att uttrycka en mycket kort tid, sägs ha sitt ursprung i en mycket flyktig gentleman av den här beteckningen som skulle anropa sina grannar och vara borta innan hans namn kunde tillkännages. Följande rader ”från en gammal pjäs” ges någon annanstans som originalfrasen, –

“En varning det är så lätt att göra

Som sagt, Jacke! robys on. ”

Källan som nämndes hade” någon annanstans ”kopplingen ”Som den ursprungliga frasen” verkar vara William Carr, Dialekten av Craven, i West Riding of the County of York , volym 1 (1828):

JACK ROBINSON, Vilken underlig ordförvrängning kommer ofta att förekomma! ”Så fort du kan säga Jack Robinson ,” är en fras vanlig i alla delar av riket, men vem kan anta att det är en korruption av följande citat? –

“Det är lätt att göra det,

Som” tys to saye, Jack! robys on . ”

Old Play.

Pishy Thompson, Historien och antikviteterna i Boston (1856) ändrar kupettens andra rad lite och lägger till ett ungefärligt datum för det gamla stycket utan att säga var informationen kommer ifrån:

“Innan du kan säga Jack Robinson.”

“En varning är det så lätt att göra

Som det är att säga, Jacks-robys-on. ”

Old Play , cirka 1580.

Vad är det här gamla spelet? Ett objekt i Anteckningar och frågor (1916), efter att ha citerat Halliwells diskussion, ställer just denna fråga [kombinerade utdrag]:

Är referensen [det vill säga källan till kupetten] k nown, och vad indikeras av ”någon annanstans”? Betyder ”robys on” ”Robyson” eller ”Robinson” eller något annat?

En fråga om ordspråket dök upp vid 1 S. vi. 415. Utöver en redaktionell anmärkning som ger citatet från Grose tror jag att det inte fanns något svar.

Redaktören för H.D. Thoreau, Walden: A Fully Annotated Edition (2004) tillskriver paret inte till ett gammalt teaterstycke från cirka 1580 utan till en artonde- århundradssång:

Från en populär sång från 1700-talet skriven av en tobakshandlare som heter Hudson: ”En krig som det är så lätt att göra / Som tys till saye, Jack! robys on . ”

Tyvärr verkar denna anteckning fördärva sångteorin och den gamla spelteorin, som i flera referensverk av artonhundratalet framträder sammanhängande och utan en tydlig övergång från det ena till det andra Henry Reddall, Fakta, Fancy och Fable: En ny handbok för klar referens om ämnen som vanligtvis utelämnas från Cyclopedias (1892), verkar stödja sångteorin:

Jack Robinson. ”Innan du kunde säga Jack Robinson.” Denna nuvarande fras sägs härledas från en humoristisk sång av Hudson, en tobaksförare i Shoe Lane London. Han var en professionell sångförfattare och sångare, som brukade vara förlovad för att sjunga i kvällsrum och teaterhus.

Men Ebenezer Brewer, Läsarens handbok om kända namn i fiktion, allusioner, referenser, ordspråk, Plots, Stories and Poems , reviderad upplaga (1910), erbjuder en avgörande (och problematisk) detalj om Hudson:

Jack Robinson. Denna berömda komiska sång är av Hudson, tobakshandlare, nr 98, Shoe Lane, London, tidigt del av artonhundratalet. Den sista raden är, ”Och han var innan du kunde säga” Jack Robinson. ”. Låten som orden sjunger till är Sailors Hornpipe .

Och slutligen, som noterats i Barrie Englands svar, finns det en teori som ”säger Jack Robinson ”kan spåras till en anspelning i parlamentet av Richard Sheridan till en annan parlamentariker. Emellertid blev John (Jack) Robinson från den anekdoten först en parlamentsledamot 1764. Uttrycket verkar alltså ha funnits långt innan Sheridan hade tillfälle att använda det som ett listigt sätt att anklaga John Robinson, vid namn, för mutor.

Slutsats

Sammanfattningsvis har kandidaterna lagt fram som den verkliga källan till en fras som började visas i brittiska tidskrifter 1762 är (1) en sång från början av 1800-talet, (2) en parlamentarisk riposte från ungefär 1780, (3) en mystisk gammal pjäs som nämndes först – men varken identifierad eller daterad – 1828 och (4) en gentleman som bara identifierades med namn och som sägs – 1785 – ha varit känd för att ha besökt människor mycket kort. Teorier (1) och (2) misslyckas av enkla kronologiska skäl. Teori (3) skulle vara mycket mer trolig om någon någonsin hade kunnat identifiera det ”gamla pjäsen” eller till och med hitta en tidigare hänvisning till det än Carrs 1828. Och teorin (4), även om den knappast motbevisas, ger lite i sätt att verifiera bevis för att stödja dess antaganden.

Inte konstigt att Robert Hendrickson, The Dictionary of Eponyms (1972) skriver:

Anmärkningsvärda försök har har gjorts för att spåra denna brittiska fras från 1700-talet, allt misslyckat. … Men Jack Robinson användes antagligen i frasen helt enkelt för att det är ett mycket vanligt namn i England och är lätt att uttala.

Att de första fyra matchningarna för ordet i en Google Books-sökning är från 1762, 1763 och 1765 (två förekomster) tyder på att frasen blev populärt ganska plötsligt, vilket i sin tur väcker tvivel om hur länge den blev opublicerad innan det tid.

Kommentarer

• " Sätt dig ner, Podrick. Vi ' behöver detaljer. Rikliga detaljer. " 🙂

Bryggeriets Dictionary of Phrase and Fable erbjuder två eller tre möjligheter. Han kan ha varit en mycket flyktig gentleman med det namnet som brukade flyga besök hos sina grannar.

Återigen var Jack Robinson regeringsminister i slutet av 1700-talet. Dramatikern Richard Sheridan var också ledamot av parlamentet och 1780 angrep regeringens mutor. Till ropet ”Namn, namn!” Svarade han och tittade direkt på ministern: ”Ja, jag kunde namnge honom så snart jag kunde säga Jack Robinson.”

En tredje förklaring är att det fanns en låt populär i början av 1800-talet som heter ”Jack Robinson”. Det berättar hur sjömannen Jack Robinson återvände för att hitta sin dam gift med en annan:

. . . säger hon, ”Jag kunde inte vänta,

För inget budskap kunde jag få av dig Jack Robinson.”

”Men att oroa dig och gryta om allt är förgäves,

Jag tar ett skepp och åker till Holland, Frankrike eller Spanien.

Oavsett var; till Portsmouth kommer jag aldrig igen,

Och han var borta innan du kunde säga Jack Robinson.

Ta ditt val. De är alla lika troliga eller osannolika.

Mme. Frances D ”Arblay (Fanny Burney) använde frasen i sin romantiska roman” Evelina, eller historien om en ung dams entré till världen ”1778.

Varje påstående att en sång från 1800-talet härstammar en fras som används i en 1700-talsbok är sannolikt att ses med skepsis av alla som förstår hur kalendrar fungerar.