Finns det någon skillnad i mening eller användning när man uttalar ”välsignad” med två stavelser snarare än en stavelse?
Två: bles -id [blɛsəd]
En: blest [blɛst]
Kommentarer
- Relaterad fråga: Finns det några par ord som ”älskad” / ”belov è d ”,“ Lärt sig ”/“ lära sig è d ”som upprätthåller en semantisk skillnad fram till i dag?
Svar
Vi refererar till Oxford Advanced Learners Dictionary .
Välsignad kan vara ett adjektiv som betyder heligt , i vilket fall det uttalas med två stavelser: Välsignat är Herrens namn.
Välsignad kan också vara förflutet för verbet välsigna , i vilket fall det uttalas med en stavelse: Prästen välsignad brödet.
Kommentarer
- Jag gillar det här svaret. Helt överens.
- Jag skulle också vilja tillägga att välsignad kan uttalas som en stavelse, även som adjektiv, t.ex.
I am blessed,This college is blessed with so much talentosv. - Det finns andra ord som har två olika former så här: t.ex. lärt sig, eländig, tuff.
- Jimi Oke – " är välsignad " och " är välsignad " i dina exempel är perfekta verbformer, inte adjektiv.
- @SingLow Perfect? Du menar passivt.
Svar
En stavelse är den nuvarande passiva partikeln av att välsigna . Två stavelser är ett rent adjektiv. Adjektivet betecknar en medfödd egenskap av välsignelse, men den passiva partikeln indikerar att det är ett resultat av yttre handling.
En stavelse, ”Välsignad av predikan på söndag, ropade församlingen många amens.”
Två stavelser, ”predikanten levererade ett välsignat meddelande på söndagen.”
Svar
Det finns inget verklig skillnad i mening så vitt jag vet.
Uttalande av den andra stavelsen låter arkaisk, jag har bara hört den användas i recitationer av gammal poesi eller i klichéer som antagligen härstammar från gammal litteratur av det slaget.
Kommentarer
- Eller psalmer, förstås.